ence

Ja, nu är grabbarna två dagar. Inte riktigt 48 timmar men likväl 36 och datumvis så är de allt 2 dygn!
Natten var faktiskt oerhört jobbig, har sovit cirka sju-åtta timmar sen natten till den 14 maj. Alltså natten innan värkarna började.
Skulle amma lillebror först som var ledsen, då vaknade storebror och ville också vara med. Hade fruktansvärt ont i magen och allt bara krånglade. Grabbarna skrek och jag grät för att jag inte kunde göra båda två nöjda så till slut, efter att ha tuttat en liten stund var, så ringde jag på barnmorskan och hon tog då båda barnen vid tre ungefär. Och så fick mamma sova till halv sex för då gick det inte att hålla dem lugna längre. Så det var guldvärt av personalen  när jag är själv på BB, men måste finna någon lösning för det här funkar inte riktigt. Ska passa på att sova sen när Toffe kommer, precis som jag gjorde en halvtimme igår. Utnyttja varje sekund! Och vårt gratis internet slutar fungera idag så det gör inte så mycket, helt enkelt :-) Får se om jag hinner uppdatera en gång till, om inte annat så får jag uppdatera när det finns läge senare, någon gång när vi kommit hem.
Men nu ska jag vagga pojkarna till sömns i deras säng och försöka smörja in mina bröstvårtor, för dem gör ONT! De får båda två ett stengrepp längst ut på bröstvårtan och tar inte gärna omtag.

Ha en bra dag!

Kommer bilder sen när det finns tid också.


Kram

Egentligen var det ju meningen att jag skulle blivit igångsatt den 12 maj, men tydligen så glömde (?) läkaren att det var röda dagar och mycket personal tagit ut extra ledigt. Så vi blev hemskickade för att komma tillbaka på måndag igen för igångsättning. Blev fruuuktansvärt ledsen och besviken eftersom kroppen var tung och jag hade ont. Jag fick då en hinnsvepning om det skulle sätta igång spontant. ( Då kunde de tydligen ringa in folk) Men gick både torsdag den 13e och fredag den 14 utan att något hände.

Kvällen den 14 maj så hade mamma och jag färgat håret och grejat och när jag sedan sätter mig ner i soffan börjar jag känna ett oerhört tryck bak mot ryggen. Tror givetvis att det är en tvilling som trycker och skäller lite på honom. Men tänkte att det kan ju inte skada att ta en kvällspromenad, bara ifall att.. Vi kommer hem igen och mamma lägger sig för att sova på soffan och Toffe och jag går och lägger oss, klockan var då runt kvart i ett. Toffe fick ett sms vid ett och fick hämta sin alldeles för fulla bror och när han kom tillbaka så gick han och la sig bredvid mig ( klockan var då cirka 01.30) Jag började då få ont i höfter och rygg, försökte lägga en kudde under höfterna för att lätta upp foglossningen (hahaha, trodde jag att det var, ja. ) När det inte gick över så försökte jag många gånger somna om, men hade i sömnen legat och sparkat på Toffe under varje värk så han var vaken princip hela natten han också. För varje värk som kom tänkte jag att under nästa så väcker jag Toffe och mamma, men eftersom jag inte var helt säker på att det faktiskt var riktiga värkar så ville jag inte. Till slut fick jag väcka mamma, vi kom överens om att jag skulle prova att duscha och hjälpte inte det så skulle vi ringa. Satt i duschen en stund, men kände inte av samma smärta så jag sa till mamma att jag la mig en stund till om jag kunde somna. Cirka 20 minuter senare är det outhärdligt så medans jag gick på toa och försökte kissa så ringde mamma förlossningen och förklarade läget. Vi var varmt välkomna in! Visst, tänkte jag.. Då får vi åka upp och vända igen, som de tidigare gångerna. Precis innan vi åkte så kom det även blod på pappret tillsammans med lite slem.
15 maj, 09:45
Men vi kom upp till förlossningen, och jag hade ju tänkt tagit trapporna upp så jag skulle få lite starkare värkar men när vi var framme så blev det hissen. Hade så jäkla ont genom varje värk. Kom upp och ringde på klockan och blev insläppta, blev visade in till ett rum och där låg allt framme. Var lite kissnödig men det kom inte många droppar. Fick lägga mig i rummet med en CTG och allt såg bra ut. Livmodertappen var tydligen 1 cm (har hört olika från olika läkare hela tiden) och jag var öppen 4 cm med glatt hinna. Tvilling ett låg fixerad i bäckenhålan och tvilling två låg rörlig över bäckeningången.
10:42
Alla hjärtljud såg toppen ut så vi låg kvar en stund, hade cirka 2 värkar på 10 min men de var otroligt intensiva redan från start. Blev erbjuden lustgas och provade också detta. Tyckte inte det hade någon god effekt utan blev bara yr och snuskig i huvudet av den.
11:05
Tvilling ett får en skalpelektrod i huvudet och därmed går även fostervattnet, vilket var rent och alldeles utmärkt.
Samtidigt så tilltar värkarna något otroligt och jag börjar gråta genom värkarna, försöker fokusera på andningen men gråta och gny HÖGT hjälpte mer.
11:40
Fick info om ryggbedövning (EDA) och barnmorskan beställde sedan efter infon en sån av narkosläkaren. Kände mig otroligt trygg och lugn i hans sällskap trots kraftiga värkar och att jag var tvungen att ligga helt stilla under tiden.
12:06
Här spydde jag en sväng och mådde väldigt illa.

12:35
En stund efter så känner jag inte värkarna längre, trots att det visar på kurvan. Försöker under tiden jag inte är tillkopplad till CTG att kissa, men får inte fram en droppe.

12:55
De kontrollerar en gång till hjärtljuden och sedan börjar de diskutera att starta med Syntocinonstimulering ( vet ej riktigt vad detta är)

13:20
Slangen till EDAn har lossnat från pumpen och jag får OTROLIGT kraftiga värkar igen. Narkosläkaren beordrar Marcain utspätt med NaCI, antar att detta är bedövningsmedlet ;-)

13:25
Hade inte öppnat mig något mer sedan barnmorskan kontrollerade, var då öppen 5 cm och huvudet på ettan över spinae. I samråd med en läkare så sätter man Oxytocindropp och jag övervakas hela tiden med en CTG.

13:55
Fick oerhörda smärtor i höfterna/skinkorna och lejde min tålmodiga mor till att massera mig, hjälpte en hel del och är tacksam över att hon hjälpte till. De höjer droppet lite ytterligare. Skriker och gråter genom varje värk.

14:15
CTGn ser fortfarande bra ut och tvilling ett har "slutroterat" nedom spinae och läkarna pratar om starkare dropp.

15:00
Jag undersöks igen och nu är jag öppen ÅTTA CENTIMETER.

15:15
Får en ny dos med lite EDA för att kunna andas lite mellan värkarna. Skriker högt när varje värk kommer, trots bedövning så trycker det något oerhört bakåt. Mamma och Toffe trycker på höften och skinka (ligger på sidan) efter mina order för att jämna ut trycket lite. CTGn ser jättebra ut och jag har 4-5 värkar / 10 minuter.

15:35
Efter att inte kunnat kissat på princip hela dagen eller natten innan så töms jag på urin, så vi slapp den detaljen under krystvärkarna.

15:45
Får ytterligare dos EDA för att kunna andas, och pratar mellan vissa värkar hela normalt och lugnt men tappar fattningen under värkarna och skriker allt jag har. Ber min mamma och min stackars sambo att de ska hjälpa mig, att ta mig därifrån, att jag inte orkar mer osv..

16:00
Är öppen 10 cm och vi väntar bara på att krystvärkarna ska komma igång.

16:40 - 17:05
Helt öppen och ligger på sidan, har ena benet i högt läge medans andra benet är uppdraget mot magen. Får spontana krystvärkar och det ser bra ut. CTGn såg bra ut och de höjde droppet lite grann. Krystade och krystade när jag kände att det gick att krysta. Låg fortfarande på sidan, men helt plötsligt blev det lite bråttom. Barnmorskan slängde på sig förkläde och handskar och ville att jag skulle komma över på rygg. Det ville absolut inte jag, men jag kände inte att det var läge att streta emot när det tryckte så pass mycket. Trodde att jag skulle dö, jag skrek och skrek och skrek! Efter att ha krystat ordentligt så var det inte bara jag som skrek längre, utan vår första son! Fick upp en slemmig liten kropp på bröstet, tittade på honom och försökte förstå. Kände hur navelsträngen stränade lite men det löste sig ju så fort de klippte den. Jag grät och tittade på min sambo, pappan till denna underbara varelse och han gjorde sig redo att ta ettan till bröstet medans tvåan kom. De styrde ner nummer två i förlossningskanalen och han låg jätte fint.

17:10
De höjde droppet en hel del för att nummer två skulle komma till världen, han passerade spinae och då spräckte de fosterhinnan. Då kom krystvärkarna tillbaka igen och jag var redo än en gång. De satte en elektrod på tvåan för säkerhetens skull 17:11,

men 17:13 kom våran andra son ut. Även han kom upp på mitt bröst, kunde inte förstå det!! Fick sedan ettan också medans jag krystade ut moderkakan och barnmorskan masserade min mage. Blev sedan sydd, men jag ville helst bli lämnad ifred. Det kändes nästan värre när hon skulle sy än när barnen kom ut. Mycket lustigt, va?
Barnmorskan såg att en bit av livmodermunnen blivit avsliten, men eftersom jag inte blödde därifrån så gjordes ingen åtgärd.

17:30
När allting var klart la dem barnen på sängen bredvid och jag fick resa mig försiktigt. Såg då min mage, VILKEN SÄCK ALLTSÅ!! :-P Barnmorskan kom in då och då och masserade min mage för att få ut det värsta av det som var kvar. Fick också lite dropp för att jag inte skulle blöda för mycket.

18:45
Sitter upp och ammar, har druckit lite vatten men helt plötsligt spyr jag upp allting. Blodtryck på 146/99 och har en puls på 105. Blöder helt normalt och har blött ungefär 700 ml. Ammar min ena son liggandes med min andra son tätt intill.

19:20
Blodtryck 110/72 och puls på 95. Blir än en gång masserad på magen och får sedan fika.

20:30
Sitter upp och fikar, blöder inom normalgränserna.

20:48
Det visar sig att jag har fått positiv på odlingsprov för GBS och barnen ska därefter kontrollerar var 8 timme och är resp (andetag per minut) högre än 40 så ska de kontrolleras var 4 timme. Men barnen mår bra.

Pojkarna badas och kontrolleras.
Tvilling nummer ett (Leon) vägde 2742 gram och var 48cm lång och kom ut 17:05, tvilling nummer två (Noel) vägde 2710 och var 49 cm lång och kom 17:13, alltså med åtta minuters mellanrum. Vilket förövrigt var långt ifrån vikterna på senaste ultraljudet, men är oerhört glad över att det inte skiljer så mycket på dem. Så den 15/5 2010 17:05 och 17:13 i graviditetsvecka 39+5 blev jag en oerhört stolt tvåbarnsmamma!!


Sedan får jag duscha, det är oerhört skönt trots att jag blir yr och sådär. Har dock inte kunnat kissa än, blir sedan flyttad till BB avdelningen.
Toffe mår dåligt och vill åka hem och bada och vila så mamma stannar under natten. Jag är fruktansvärt trött och somnar flera gånger när någon av dem ligger hos mig medans den andra ligger hos mamma.
Blöder en del men lyckas få sova någon timme i taget och dagen idag har bara rullat på. Tyvärr åkte mamma hem men toffe kom. Leon var gnällig och tuttsjuk hela tiden, medans Noel låg och sov i sängen. Nu är det tvärtom och Noel är riktigt hungrig/närhetssugen, dock åt han sämre idag så han kommer väl igång nu på natten.

Borde sova istället för att skriva men får ingen ro riktigt. Längtar faktiskt redan hem men vill att mjölken rinner till och amningen kommer igång innan det är dags. Kanske bara ångrar mig sen!


Försöker ta en tupplur nu. Tack för att du orkade läsa.

Kram






Noel till vänster och Leon till höger. lg.se/webbisar

en bild säger mer än tusen ord.

uppdaterar mer senare med en berättelse

Nu på kvällen blev jag helt plötsligt nervös över att jag missförstått och jag kommer inte alls bli igångsatt. Spöktankar antar jag. Men nu kryper jag ner i sängen i några timmar i väntan på att mamma ska anlända och sedan att morgonen ska komma. Blir nog inget inlägg imorgon innan. Får se när nästa blir. Tack för att ni läst om min graviditet! :-)

Ska börja med att berätta ang detta som ni kommenterat om havandesskapsförgiftning, att det hade jag också tankarna på. Högre blodtryck (dock inte över gränsen, trots allt har ju jag haft väldigt lågt genom grav ) och extrem huvudvärk men hos barnmorskan i fredags så visade det ingenting på urinen. Så jag vet inte jag. Börjar för övrigt få en himla rampfeber nu. Eller kanske inte riktigt rampfeber utan mer att jag börjar bli nervös över alla risker. Dessa gossar är så efterlängtade. Tänk om något går snett?! har försökt hela dagen att låta bli att tänka så men nu går det inte längre. Tänk om min kropp inte orkar. Tänk, tänk, tänk... Massor av tankar som snurrar och jag vill inte ventilera mina tankar med toffe eftersom han är otroligt nervös över förlossningen och jag vill inte stöka till ännu mer i hans hjärna. Antar att det är normalt att känna såhär.. Bryter gärna ner min kropp bara barnen mår bra. De är det viktigaste för mig nu. Mammas pojkar! Längtar efter er!

Fy fasiken! Vaknat varje morgon nu med en sjuk huvudvärk. Har säkert hållt på en veckas tid och det ger sig inte. Känner att det kommer från nacken, men jag har ju legat likadant i flera veckor? Och då har de inte vart något problem, inte. vaknar på nätterna av att mina händer har domnat bort också. Det är lite läskigt! Men imorgon är förhoppningsvis allt över och jag kan njuta av våra söner istället för att må dåligt över allt det som händer med kroppen. Tänk, imorgon är det dags!! Vilken grej.

Fick ett paket på posten idag. Vilken underbar människa du är! Hur ska jag kunna återgälda allt? Vilken guldsjäl alltså! :-) fick två set med bodys, byxor, strumpor och mössor. Varav det står "i love mum" på ena och "i love dad" på andra. Och fina, fina kuvert och brev. Jag blev så glad så jag blev alldeles tårögd. Det är absolut prioriterat till bb-väskan. Och gud vad väskan är redo! Tror ju absolut inte att de kommer innan onsdag. Får den känslan. Ikväll ska jag krypa ner i soffan framför 'saturday night fever' för jag älskar den filmen! Imorgon hade jag tänkt att ta en rejäl storstädning inför att mamma kommer och inför barnen! Men skötbordet och sängen är absolut redo nu! Ska ställa upp vagnen också. Vet inte hur man gör riktigt, kan man ha dem i vagnen i vardagsrummet? Kan inte flytta sängen hur som helst och vagnen är väl ett bra alternativ så man kan lägga ned dem och låta dem ligga där om man fixar något i köket? Känner mig totalt korkad nu när de ska komma!

Och nä.. Vi är fortfarande hemma! Det verkar inte som att gossarna vill vara sammarbetsvilliga. Envisa barn! Precis som mamma. :-) ligger i sängen med huvudvärk men nu har jag ätit lite frukost, känner mig fortfarande jätte trött. Det blir en väldigt lat dag idag. Barnmorskan ringde och tog bort tiden imorgon, och det är ju lika bra eftersom jag var där i fredags och på onsdag ska vi åka upp. Hon skulle hålla lite koll på journalen ifall de skulle ändra sig i hudiksvall. Hoppas för guds skull inte det!

Ska tillägga och tacka för alla kommentarer också. har inte svarat på speciellt många, men det är svårt genom telefonen. Så fort jag kickar igång internet så ska jag gå in och kika på era bloggar. :-)

Fick nyss enorma "mens"smärtor och trodde banne mig att det var dags. Skyndade mig in i duschen för att jag hade så ont men då avtog allt så det var bara kroppen som bråkade med mig igen. Inget ovanligt. har varit orolig de senaste dagarna för att jag inte känt barnen så mycket men idag har de levt rullan. 1an har fått hela magen att röra på sig och 2an har sparkat loss på tarmarna. Härligt för mamma. ;-) har fortfarande sprängande huvudvärk trots alvedon. Verkar inte bita ordentligt. Funderar på att ringa bm imorgon och höra om det finns tid att komma in och mäta blodtrycket. Gjorde det ju iochför sig i fredags så det kanske är onödigt. Har fått märkliga huggsmärtor nere längs med ljumskarna också. Inte alls skönt :-( och sedan dessa underbara ilningar i underlivet. Ärligt talat, trillar pojken ut snart?! Nu är jag jätte trött så jag ska ta och försöka sova. :-)

.. Går jag in i graviditetsvecka 40! Det hade jag aldrig, aldrig någonsin kunnat tro!! Och många med mig. Hur kan de små grabbarna ligga kvar så länge?! Det är ju helt otroligt! Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle gå så fruktansvärt länge. Och defenitivt inte att det skulle bli igångsättning, fast det är klart, mycket kan ju hända på tre dagar ;-) jag har sammanfattat graviditeten en del i en bok men överlag så har jag ju klarat mig riktigt bra. Inte någon sjukhusvistelse (förutom den som blev) har jag behövt gå igenom. Sen att jag åkt in för att jag fått en liten blödning i vecka 23, minskade fosterrörelser i vecka 28 och sedan då de stoppade mig med bricanyl. Och nu är det snart dags, men jag kan ändå inte slappna av än. Och sedan blir man förälder och då kan man förmodligen aldrig lugna ner sig ;-)

Har inte fått igång något internet, och nu har tvn gett sig också. Suck! Tur att jag har filmer på hårddisken så det inte blir helt dött. Sov en hel natt, dock på samma sida hela natten så magen var tung när jag skulle vända på mig. Vaknade för ett tag sen av att mamma ringde, har en enorm huvudvärk och blev blöt i trosorna. Vita, jätte vattniga flytningar. Ungefär som då vi stod på en mack efter ultraljudet, men det verkar inte som att det är något mer än så förutom att det kommer i omgångar så har inte jag en aning om vad det är? Nu är det bara tre dagar kvar tills onsdag. Det är ju otroligt och jag längtar så!

Och inga bäbisar.. Även fast man kunde önska det. Men nu har jag nästan ställt in mig på onsdag.. Vaknade av kraftiga värkar inatt och trodde att det var dags men jag lyckades somna om iallafall. Sen kom min rara gudmor och drack kaffe och jag fick en dator. Är evigt tacksam! Klev sen in i duschen och gjorde mig iordning, då drog värkarna igång igen. Men nu kommer de i omgångar, sitter på kalas hos toffes syster men det är så fruktansvärt varmt så sitter utanför på bron. Längtar efter att få krypa ner i soffan efter att jag ordnat internet och läsa runt lite. Sova en stund också kanske. Har ingen energi över och jag känner mig deppig och nere. Längtar så väldigt till onsdag, trots att rampfebern kommer sätta igång då. Vill ha våra pojkar här hos oss! Allt är klart för er, och mamma är så redo hon kan vara!

Väldigt vad jag är nedstämd.. Men jag måste få ur mig det här någonstans.. Jag dränker mina känslor.. Det ska gudarna veta, men det är jag som seglar mot botten. Jag biter ihop så hårt jag bara kan, men även de starkaste tänder går någon gång sönder. Jag tar i med alla mina krafter för att orka och försöka förstå. Men snart orkar jag inte mer, för jag känner mig mer död än levande. Och allt jag vill är att fokusera på sekunden. Att kunna njuta av våra små pojkar när de kommit. Att ta en minut i taget och bara få andas in dem. Det ligger mer bakom känslorna av att inte orka vara gravid än bara just det. Det handlar om att tro att allt löser sig bara grabbarna kommit. Men jag vet att jag ljuger för mig själv, för så kommer det inte att bli. Det blir förmodligen bara värre och värre och till slut står man vid ett vägsjäl. Jag vill inte förstöra något, inte överhuvudtaget. Men hur mycket orkar en "människa" när man ska vara mamma?säkert mer än man tror men det finns väl gränser även här.

Jag ska bli mamma! Helt otroligt egentligen, en beskyddare till de små liven som jag kan känna röra sig innanför huden på magen. Jag kan känna en rumpa i revbenen, det gör fruktansvärt ont och jag försöker mota bort den lite. Men ändå, det är min ena sons rumpa! Jag ska bli mamma! Men hur blir det när en mamma inte mår bra? Hur blir det när mamma bara måste vara mamma och inte en människa? Jag älskar våra pojkar, men hur ska jag kunna fungera om jag inte får vara en människa? En levande individ med vänner och familj? Jag har bott här uppe i ungefär tre år, och ännu har jag inte en enda vän. Vad som hände när vi flyttade till lägenheten var att jag inte kunde bjuda mina tjejkompisar på fika eller en mysig filmkväll, för att de inte kan åka 40 mil för det. Jag offrar gärna mitt liv för våra söner, men hur ska jag orka ta hand om dem när jag mår dåligt? När jag ska sitta här alldeles själv, utan att kunna träffa mina vänner och min familj. Jag ska bli mamma, och det är underbart! Men jag då, Emma då?

Trodde det var barnmorskan kvart i nio... Det var det inte, och nu sitter jag med världens huvudvärk och tänker verkligen gå och lägga mig igen. Om jag kan somna om. :-( DUMMA JAG!!

Och inga bäbisar än... :-( idag åkte mamma hem, vid nio ungefär och jag låg och sov några timmar. Är så fruktansvärt svullen i kroppen så fick verkligen kämpa för att få av mig förlovningsringen förut. har kanske drömt det, men har för mig att alla smycken ska av om det blir ett kejsarsnitt och då vill jag inte att de sitter fast! Nog om det. Igår kväll fick jag en klump med blod i trosorna, även i morse. Förstår att det kanske ska vara så, men jag har inte blött där nere på nio månader så det kändes mycket märkligt.. Till och med läskigt. Nu ska jag krypa ner i soffan med en bok och invänta morgondagen då det är dags för barnmorskan :-) kram

Onsdag kväll och jag är fruktansvärt trött. Mamma och jag tog en liten promenad förut och sedan gick vi hem o åt lite mys. Hallon och mango med kokos och riven vit choklad i ugnen med smält glass på. Hon är för go min mamma. Var lite orolig över att jag skulle blöda efter hinnsvepningen men det kom bara lite på pappret när vi kom hem ( och givetvis i hudiksvall ) men efter svepningen så har jag vart yr och inte alls mått bra. Somnade en stund här i soffan när vi tittade på film men nu är jag vaken med lite småvärkar men inget värre. Tog en härlig dusch och nu kommer jag nog somna gott sen. :-) hoppas att jag får uppdatera om att vi ligger på bb nästa gång. Eller så får ni kika in på kommentarer på det här inlägget så får jag be någon skriva en rad :-) nu har jag om inte annat nedräkning på sju dagar till nästa onsdag!! :-)

Idag har vi vart på ultraljud och tittat på grabbarna. När ultraljudet var klart så ville läkaren göra en hinnsvepning och det gjorde faktiskt fruktansvärt ont!! Han tror att vattnet går i princip när som helst och gör det inte det så fick jag en tid för igångsättning nästa onsdag (12 maj) klockan åtta. Känns väldigt.. Spännande. ;-) enda jobbiga nu är att mamma skulle behöva åka 40 mil hem och hämta lite jobb. Och tänk om vattnet går och vi åker in direkt. Jag är ju tacksam om hon är här efteråt men det är min kära pojkvän som är fruktansvärt nervös och inte vill sitta bredvid själv. Men jag känner mig nöjd med dagen och beskeden så får vi se när det blir bäbisar. När som helst gärna :-) kram på er!

vi är fortfarande hemma och har bäbisar kvar i magen. Vaknade imorse på samma sätt som jag somnade igår, har så fruktansvärt ont så orkar inte ens vända mig på nätterna längre. Jag längtar efter er, pojkar! Det är verkligen dags att komma nu, för mamma mår inte bra! Tur att jag har min älskling och mamma här som lättar upp mina dagar. Speciellt eftersom mamma bor 40 mil bort och nu har offrat sig för mig och kommit hit. Underbart! När hon kom så hade hon med skötbordet, en byrå och en himla massa fina saker. Så allt förutom spjälsängen är klart. :-) kram